Lika förkyld som mitt marsvin

Dricka te. Fika. Läsa högt. Dricka te. Gå vilse i skogen och fika på solig mosse. Dricka te. Planera roligheter. Leka. Dricka te. Underbara människor. Laga mat. Dricka te. Solsken. Överraskningar.
Tänk vad kul det är att bli glatt överraskad. Fältbiologerna gör en verkligen lycklig. Fullt av trevliga, glada människor och storslagna planer. Man behöver liksom bara dyka upp så blir man engagerad och intresserad. Hamnade i styrelsen utan att riktigt veta hur det gick till och sådant är ju alltid spännande. Att plötsligt vara mitt uppe i något nytt.
Att jag sedan gick vilse i Örebro på hemvägen och idag har blivit vansinnigt förkyld gör liksom inte så mycket.
Vi pratade lite om årstider en gång. Någon sade något som jag har upptäckt är väldigt klokt. Att våren och hösten är fulla av förändring. Att naturen liksom byter skepnad. Det är nog det som gör att jag tycker bättre om de årstiderna än sommar och vinter. Då är allt så bestämt. Varmt. Kallt. Ljust. Mörkt. Vår och höst ger mer förväntan och nya upptäckter. Därför lider jag inte så mycket av att det blir mörkt och kallt nu. Knopparna finns ju där, fast de inte syns i mörkret och regnet. Det vet man.
Lyssnade noga för första gången på min Nick Drakeskiva och hittade en mycket fin låt...
When I was younger, younger than before
I never saw the truth hanging from the door
And now Im older see it face to face
And now Im older gotta get up clean the place.

And I was green, greener than the hill
Where the flowers grew and the sun shone still
Now Im darker than the deepest sea
Just hand me down, give me a place to be.

And I was strong, strong in the sun
I thought Id see when day is done
Now Im weaker than the palest blue
Oh, so weak in this need for you.
Makrill.

Jag drömde att jag knarkade, och...

Lite oseriöst kanske.
Annars pluggar jag HELA TIDEN! Ska inte räkna upp allt, men jag har tusentals romanska verbböjningar som snurrar i skallen som berusade humlor. Dessutom är jag fånigt nervös inför helgen, massa nytt folk som man ska lära känna. Men det blir bra.
Något annat som blev bra var min målerikurs, även om den bestod endast av mig, en äldre kvinna och ledaren. Han som ledde det var jättebra, lade sig i när man ville och lät en göra fel och upptäcka det själv. Han sade mycket bra saker, som att man inte ska tänka så mycket när man målar utan gå på känslan och se vad det blir. Det gör inte så mycket om det blir fel. Underbar inställning. Jag blir så lycklig av att syssla med färger, även om resultatet är rätt varierat...
Om jag ska vara lite negativ såhär på slutet måste jag bara passa på att gratulera Sala Allhanda för att de i mina ögon just blivit den mest ointressanta tidningen. På deras förstasida här om dagen stod något i stil med "vi på SA är unika, det är bara vi som gör en tidning helt inriktad på Sala och Heby kommun". Och ja, det är ju bra, men inte om tidningen helt saknar nyheter. Folk som bara läser lokaltidningen dör nog inte alls av att höra lite om presidentvalet i USA eller Cop15, istället för BARA som handlar om lilla Sala.
Någon gång måste ju alla vakna upp och inse vart världen är på väg.
Makrill.

Premiär!

När man har långa tumnaglar kan det hända att man skaffar en blogg fast man aldrig tänkt blogga.

(Linda och Jeppa kan ha påverkat lite...)

"Han ÄR faktiskt inte liten!"

Makrill.

RSS 2.0